Varje post läser ett offentligt dokument mot en fråga: vad finns det stöd för? Primärkälla på varje post. Fel förs in i rättelseloggen.
Posterna dateras efter dokumentets datum, inte efter när institutet läste det, och listas med det senaste dokumentet först. Numret är löpande i den ordning posten fördes in och ändras aldrig. Flödet finns också som RSS.
Utredningen om barnets ställning i familjerättsliga frågor ska redovisas två månader senare än planerat. Beslutet finns. Dokumentet som bär det har institutet inte hittat.
Regeringen meddelade i juni 2026 att utredningen (Ju 2025:16) ska redovisas den 30 oktober 2026 i stället för den 24 augusti 2026. Pressmeddelandet anger det nya datumet. Det anger däremot inget tilläggsdirektivsnummer och inget skäl, och institutet har inte funnit tilläggsdirektivet som eget dokument. Direktivets egen text står kvar med det gamla datumet, liksom flera myndighetssidor.
Detta är en iakttagelse, inte en anmärkning. Förlängd utredningstid är rutin, och ett pressmeddelande från regeringen är fullgod källa för ett datum. Men den som vill kontrollera vad beslutet grundas på, och om någon del av uppdraget ändrats på vägen, har i dag bara pressmeddelandet att gå på. Institutet byter hänvisning den dag tilläggsdirektivet finns att läsa med beteckning.
Primärkälla: Regeringens pressmeddelande om förlängd utredningstid, juni 2026 — regeringen.se. Hela pressmeddelandet läst. Ej PDF-verifierad. Se rättelse R-006.
Vad vi inte påstår: Inte att ett tilläggsdirektiv saknas — bara att institutet inte har funnit det.
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds allmänna råd gäller sedan 1 mars 2026. Institutet har läst dem i sin helhet och letat efter ett steg som inte finns där.
HSLF-FS 2025:64 beslutades den 3 oktober 2025, utkom från trycket i december 2025 och gäller sedan den 1 mars 2026. Råden ersätter HSLF-FS 2017:51 och är på flera punkter striktare än föregångaren: enskilt samtal med varje barn, ett avslutande samtal, och redovisade skäl i rapporten när barnet inte har kommit till tals.
I avsnittet om utredarens analys och bedömning räknas riskleden upp — hot, våld eller annat övergrepp, olovligt bortförande, föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst, respektive förälders lämplighet. Hur barnets uppgifter har tillkommit finns inte med som ett eget bedömningssteg, och ordet påverkan förekommer inte i den uppräkningen. Den enda kontrollfråga som anges mot det barnet har berättat lyder: ”Socialnämnden bör ställa frågor till barnet i syfte att klarlägga om uppgifterna som barnet har lämnat har uppfattats rätt.” Frågan riktas mot utredarens egen förståelse, inte mot uppgifternas tillkomst. Fyndet är negativt och vilar på att hela författningen är läst.
Primärkälla: HSLF-FS 2025:64, avsnitten om samtal med barnet och om utredarens analys och bedömning — mfof.se (pdf). Hela författningen läst, 21 sidor. Verifierad mot PDF.
Vad vi inte påstår: Inte att frågan aldrig ställs i praktiken — bara att föreskriften inte anger den.
Att lämna underlag till en pågående utredning brukar beskrivas som en artighet. I dir. 2025:72 är det en uppgift utredaren har fått.
Regeringen beslutade den 3 juli 2025 kommittédirektivet dir. 2025:72, Barnets rätt att komma till tals i familjerättsliga frågor (kommittébeteckning Ju 2025:16). I avsnittet om kontakter står ordagrant att utredaren ”i så stor utsträckning som möjligt, även [ska] hämta in synpunkter och upplysningar från barn som har erfarenheter av vårdnadstvister och andra för utredningen relevanta frågor samt från berörda myndigheter och organisationer”, och att inhämtandet av information från barnen ”kan t.ex. ske genom kontakter med barnrättsorganisationer”.
Formuleringen är ett ska, inte ett får. Samma avsnitt ålägger utredaren att beskriva hur frågorna behandlas i andra länder, främst de nordiska. Någon publicerad kanal för inspel finns inte. Vägen går via Justitiedepartementets registrator med kommittébeteckningen i ärendemeningen, varvid skrivelsen diarieförs och blir en allmän handling i utredningen.
Primärkälla: Dir. 2025:72, avsnittet om kontakter och redovisning av uppdraget, fulltext hos riksdagen — riksdagen.se. Ej PDF-verifierad.
Vad vi inte påstår: Inte att utredningen är skyldig att följa det en organisation tycker.
Det tyngsta belägget för att familjerättens riskbedömning saknar validerat stöd kommer inte från en kritiker. Det kommer från den myndighet som fick uppdraget att leta.
Socialstyrelsen publicerade den 19 juni 2025 kartläggningen Standardiserade bedömningsmetoder för att stötta familjerättens riskbedömningar (artikelnr 2025-6-9662). Sammanfattningen säger ordagrant: ”Inga enskilda bedömningsmetoder för en sammanvägd bedömning av risk för våld och försummelse mot barn (så kallade riskbedömningsinstrument) beskrivs utifrån kartläggningens urvalskriterier. De bedöms ha tveksam relevans för svensk familjerätt och inget sådant instrument på svenska identifieras.”
Det som gör meningen tung är vem som skriver den. Kartläggningen är en delredovisning av ett regeringsuppdrag, gjord av den myndighet som förvaltar kunskapsstödet, och uppdraget var just att identifiera metoder. Ett negativt fynd av den som sökte är av annan sort än ett negativt fynd av den som inte sökte. Rapportens räckvidd måste läsas med: kartläggningen är avgränsad till föräldrautövat våld och försummelse mot barn.
Primärkälla: Socialstyrelsen 2025-6-9662, sammanfattningen — socialstyrelsen.se (pdf). Verifierad mot PDF.
Vad vi inte påstår: Inte att ett instrument vore lösningen — de instrument som finns internationellt är själva svagt utvärderade.
Samma kartläggning innehåller en nordisk utblick. Den är kort, och den beskriver en ordning som skiljer sig från den svenska.
I Socialstyrelsens kartläggning står ordagrant: ”I Danmark och Norge genomförs dessa utredningar primärt av legitimerade psykologer med särskild vidareutbildning.” Samma rapport anger att man i Danmark använder ett självskattningsformulär för alla aktualiserade föräldrar, för att klassificera ärendets komplexitet — framtaget av forskare, men inte vetenskapligt utprövat.
Uppgiften är relevant av ett formellt skäl. Dir. 2025:72 ålägger utredaren att beskriva hur frågorna behandlas i andra länder, främst de nordiska. Det underlaget finns alltså redan i en svensk myndighetsrapport från juni 2025. I Sverige görs utredningen om vårdnad, boende och umgänge av socialnämndens familjerättssekreterare. Sedan den 1 januari 2025 ska domstol i vissa svårbedömda fall hämta in ett sakkunnigutlåtande av legitimerad psykolog — en skyldighet som gäller domstolen, inte socialtjänsten, och bara i vissa fall.
Primärkälla: Socialstyrelsen 2025-6-9662, avsnittet med nordisk utblick — socialstyrelsen.se (pdf). Verifierad mot PDF.
Vad vi inte påstår: Inte att den danska eller norska ordningen ger bättre utfall för barn — det har institutet inget underlag för.
Regeringsuppdraget bakom kartläggningen har tre redovisningsdatum. Ett har passerat. Nästa ligger tio dagar efter att utredningen ska lämna sitt betänkande.
I juni 2024 gav regeringen MFoF och Socialstyrelsen uppdraget att stärka socialtjänstens arbete med riskbedömningar samt i frågor om vårdnad, boende och umgänge (S2024/01210). Uppdraget har tre redovisningsdatum: kartläggningen av bedömningsmetoder den 16 juni 2025, en delredovisning om nationellt expertstöd den 9 november 2026, och slutredovisning den 15 december 2027.
Det första är levererat och läses på den här webbplatsen. Det andra ligger tio dagar efter att utredningen om barnets ställning i familjerättsliga frågor ska lämna sitt betänkande, den 30 oktober 2026. Två spår om samma sakområde landar alltså inom loppet av två veckor, utan att det ena kan ha läst det andra. Institutet noterar datumet i förväg och avser att läsa delredovisningen mot kartläggningen från 2025: vad som föreslås, vad som lämnas öppet, och om ordet metodstöd får ett innehåll.
Primärkälla: Regeringsuppdrag S2024/01210, uppdragsbeskrivningen med redovisningsdatum — regeringen.se; bakgrundsavsnittet i Socialstyrelsen 2025-6-9662. Ej PDF-verifierad.
Vad vi inte påstår: Inte att de två spåren skulle vara samordnade eller osamordnade — bara att datumen ligger där de ligger.
SBU:s förstudie förklarar varför luckan inte kan fyllas genom att ett instrument importeras.
SBU publicerade 2024 en förstudie om riskbedömningsinstrument vid vårdnads- och umgängesutredningar (dnr SBU 2024/12), gjord i samverkan med MFoF som en del av arbetet med att uppdatera myndighetens handläggningsstöd från 2018. Litteratursökningen gjordes i januari 2024 och gav 84 referenser, varav tolv systematiska översikter granskades.
Två resultat bär. Ingen studie gjord i svensk kontext identifierades. Och flera av de granskade författarna konstaterar att vårdnadsbedömningsinstrument genomgående har svaga psykometriska värden. Det andra ledet är det viktigare. Att ett svenskt instrument saknas är inte enbart en fråga om eftersläpning, eftersom den internationella verktygslådan själv är svagt utvärderad. Den som kräver att ett namngivet instrument ska införas står därför svagt. Den som säger att ingenting behöver göras står lika svagt: förstudiens egen slutsats är att det finns förutsättningar för en större kunskapssammanställning, med vikt vid svenska förhållanden.
Primärkälla: SBU, förstudie om riskbedömningsinstrument vid vårdnads- och umgängesutredningar, dnr SBU 2024/12, sammanfattningen — sbu.se. Ej PDF-verifierad.
Vad vi inte påstår: Inte att instrument saknar värde, och inte att en ostrukturerad bedömning skulle vara likvärdig med ett utprövat instrument.
Meningen står i en handbok, i ett referat av myndighetens egna dödsfallsutredningar.
I handboken Utreda barn och unga (artikelnr 2023-6-8657) refereras Socialstyrelsens dödsfallsutredningar på s. 154. Ordagrant: ”att socialtjänsten sällan haft kontakt med hälso- och sjukvården avseende barnets föräldrar, utan förlitat sig på deras egna problembeskrivningar och bedömningar, även när socialtjänsten haft kännedom om föräldrars psykiatriska tillstånd eller missbruksproblematik som skulle kunna påverka deras omsorgsförmåga.”
Två saker måste hållas isär. Räckvidden: handboken gäller barnavårdsutredningar enligt socialtjänstlagen och LVU, inte familjerättens utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Uppgiften får aldrig presenteras som familjerättsstatistik. Iakttagelsen: den beskriver vad ett underlag kommer att vila på när ingen uppgift hämtas in utifrån — förälderns egen beskrivning. Det är samma metodfråga som den här webbplatsen ställer, iakttagen av myndigheten själv, i den utredningstyp där dokumentationen är mest genomlyst.
Primärkälla: Socialstyrelsen, Utreda barn och unga, artikelnr 2023-6-8657, s. 154 — socialstyrelsen.se (pdf). Verifierad mot PDF.
Vad vi inte påstår: Inte att iakttagelsen gäller familjerättens utredningar — den är gjord i en annan utredningstyp.
Den senaste nationella genomgången av barns delaktighet i utredningar om vårdnad, boende och umgänge beskriver läget 2013–2014.
Socialstyrelsens rapport Barns delaktighet i utredningar om vårdnad, boende och umgänge (artikelnr 2014-12-40) publicerades i december 2014 som ett redovisat regeringsuppdrag. Metoden var enkät till samtliga kommuner, aktgranskning av 130 utredningar i femton slumpvis valda kommuner, gruppintervjuer med familjerättssekreterare och genomgång av 65 domar.
Institutet har inte funnit någon motsvarande nationell aktgranskning gjord därefter, och återger därför inga siffror ur rapporten som beskrivning av dagens läge. Skälet står i registret över avvisade påståenden. Det som kvarstår är iakttagelsen om själva mätningen. En rapport från 2014 är i dag tolv år gammal. Under tiden har barnkonventionen blivit svensk lag, socialnämnden fått rätt att höra barnet utan vårdnadshavarens samtycke, och nya allmänna råd trätt i kraft. Ingen av de förändringarna har följts upp med en ny nationell genomgång som institutet har hittat.
Primärkälla: Socialstyrelsen 2014-12-40, metodavsnittet — mfof.se (pdf). Verifierad mot PDF.
Vad vi inte påstår: Inte att en senare uppföljning saknas — bara att institutet inte har funnit någon, och en utebliven sökträff är inget belägg.
Kapitel 9 heter ”Särskilda problem hos föräldrarna”. Innehållsförteckningen räcker för att se vilka problem som avses.
Den samlade vägledningen för socialtjänstens familjerätt är fortfarande Socialstyrelsens handbok Vårdnad, boende och umgänge (artikelnr 2012-4-8, 360 sidor, tryckt juni 2012). Den distribueras alltjämt, men bygger in SOSFS 2012:4 — allmänna råd som sedan dess har ersatts två gånger, senast av HSLF-FS 2025:64. Regeltexten i handboken är alltså överspelad medan handboken är den enda samlade vägledningen.
Kapitel 9, ”Särskilda problem hos föräldrarna” (s. 139–153), har två block i innehållsförteckningen: våld och andra kränkningar, och missbruk och beroende. Rubriken ”Riskfaktorer” står under missbruk. Rubriken ”Att fråga strukturerat” står också under missbruk. Handboken behandlar lojalitetskonflikter utförligt i löptext och hänvisar bland annat till ett avgörande där Högsta domstolen fann en tolvårings uppfattning påverkad av en av föräldrarna (NJA 1981 s. 753). Frågan är alltså känd i rättspraxis sedan fyrtiofem år. Strukturerade frågor för den finns inte.
Primärkälla: Socialstyrelsen, handboken Vårdnad, boende och umgänge, artikelnr 2012-4-8, kapitel 9, s. 139–153 — mfof.se (pdf). Verifierad mot PDF.
Vad vi inte påstår: Inte att handboken är felaktig i det den täcker — bara att den täcker två förhållanden och inte fler.